Brott och straff 5

. Domstolar för jord och fast egendom: ägodelning, expropriation, inskrivning

Avvittringsrätt i de norrländska länen från mitten av 1700-1840

Ägoskillnadsrätt i Skåne 1805-1826; i Jämtland = avvittringsrätt

Ägodelningsrätt på landsbygden 1827-1970

Expropriationsnämnder i länen 1866-1949

Expropriationsdomstolar 1950-71

Fastighetsdomstol 1969-07-01- ersatte expropriationsdomstol 1972-

 

I slutet av 1600-talet började avvittring enligt 1683 års avvittringsförordning för att främja nyodling i Dalarna och Norrland. Det var en lantmäteriförrättning som skilde kronans jord från enskildas. Avvittringen var i stort sett avslutad på 1930-talet. Handlingar i avvittringsärenden finns i länsstyrelsearkiv, hos lantmäteriet och på Riksarkivet.

Avvittringsrätt fannsi Jämtlands, Norrbottens, Västernorrlands och Västerbottens län. I Jämtland var dess första period 1755-86, då arkivet blev 22 volymer, varav en är skogsavvittringsrättens protokoll 1755-58. 8/12 1820 utfärdade Kunglig Maj:t instruktion för den yngre avvittringsrätten i Jämtland, och SFS 1825 9/3 s 43 handlar om avvittringsdomare och avvittringslantmätare i Jämtland och Härjedalen. Avvittringsrätten i Jämtland behandlade alla skiftesmål 1821-40 och ägodelningsrätt inrättades därför inte förrän 1840. I de övriga norrländska länen har vissa tingslag speciella domböcker i avvittringsmål.

Ägoskillnadsrätt fanns i Bjäre och Södra Åsbo i Skåne 1805-27. Den ersattes av ägodelningsrätt som allmänt inrättades 1827 med anledning av förordningarna om laga skifte (jfr 9.1) och fanns tills tingsrätterna infördes 1971. Rätten bestod av ägodelningsdomare jämte tre nämndemän kunniga i lanthushållning. Domaren var i regel densamme som vid häradsrätt eller domsaga. Arkiven består av protokoll. Före 1935 överklagades ägodelningsrättens beslut hos Kungen, därefter hos hovrätt. Renoverade domböcker skickades till hovrätten.

Expropriationsnämnder infördes med anledning av en kunglig förordning 14/4 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. Redan 1734 års lag, Byggningabalken 25 kap. 1 § gav möjlighet att göra expropriation för att anlägga landsväg, dvs tvångsinlösa enskild jordägares mark för allmännyttigt ändamål, och en förordning 20/11 1845 utvidgade möjligheten. Enligt 1866 års förordning kunde Kunglig Maj:t (=regeringen) besluta om expropriation för rikets försvar, allmän väg, bro, hamn, torg, gator, sjösänkning, strömrensning, farled eller annan vattenledning och till allmänna byggnader. Om inte överenskommelse kunde träffas om priset, skulle frågan prövas av en särskild nämnd, som tillsattes av härads- eller rådhusrätt i den ort där egendomen låg. Nämnden skulle ha nio ledamöter utsedda genom samverkan av domstolen och parterna. Ändringar och tillägg till 1866 års förordning kom 30/12 1880 och 29/6 1900. Elektriska anläggningar tillkom som ändamål 1902 27/6. Även enligt 1917 års expropriationslag (1917:189) tillkom det Kunglig Maj:t att besluta om expropriation. Antalet ledamöter i expropriationsnämnd skulle vara ojämnt, men annars kunde parterna kunde, om de var ense, bestämma hur många det skulle vara i nämnden. Landshövdingen utsåg ordförande i länets expropriationsnämnder för tre år i sänder. Nämndens uppskattning av värdet skulle fastställas av domstol, som kunde ändra beloppen eller återsända målet till nämnden. Arkiv från expropriationsnämnder i Skaraborgs län 1936-50 finns i landsarkivet i Göteborg, från Stockholms län finns sådana nämnder 1927-47 (Arkivregister för Stockholms län).

Expropriationsdomstol ersatte expropriationsnämnder från 1950 (SFS 1949:663). Expropriationsdomstol fanns i varje domsaga på landet och i stad med rådhusrätt. Den bestod av ägodelningsdomaren, två expropriationstekniker och två nämndemän. Genom lagändringen 1949 fick kommuner rätt att expropriera mark för att bygga bostäder m m, och expropriation kunde även tillgripas för att stärka ofullständiga jordbruk. Expropriationslagen 1972:719 avskaffade 1917:189; enligt den beslutar Kunglig Maj:t eller länsstyrelse om expropriation och fastighetsdomstol beslutar om ersättning. Fastighetsdomstol inrättades från 1/7 1969 (1969:246-248) för att handlägga mål rörande överklagade beslut av fastighetsbildningsmyndighet (jfr 9.1). Från 1972 ersatte fastighetsdomstolen expropriationsdomstol. Fastighetsdomstolen dömer i fråga om avstyckning, klyvning, bildande av ny fastighet, värdering av fastighet och ersättning mellan fastighetsägare och vid expropriation samt mål enligt miljöskyddslagen av den 29/5 1969 §§ 33-35.

1969 fick sex underrätter uppgift att vara fastighetsdomstol enligt följande indelning:

Stockholms rådhusrätt för Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Gotlands, Örebro och Västmanlands län

Jönköpings rådhusrätt för Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län

Malmö rådhusrätt för Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län

Göteborgs rådhusrätt för Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Värmlands län

Falu domsagas norra tingslags häradsrätt för Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län

Västerbottens södra domsagas häradsrätt för Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

När 97 tingsrätter ersatte rådhusrätt och häradsrätt från 1971, fick 27 av dem också funktionen som fastighetsdomstol, som har egen arkivbildning.

Inskrivningsdomare 1933-71 för lagfarter, inteckningar m m angående fastigheter var inte självständig myndighet utan en avdelning inom häradsrätt, rådhusrätt eller domsaga. Inskrivningsdomaren uppfattades dock som egen arkivbildare, och till inskrivningsdomarens arkiv överfördes lagfarts- och inskrivningsböcker som från 1875 förts vid härads- och rådhusrätter. Från 1972 finns vid nästan alla tingsrätter en inskrivningsmyndighet som ansvarar för fastighetsregistret. De manuella fastighetsböckerna har från 1977 successivt ersatts av ett datoriserat system för inskrivning av lagfarter m m. Inskrivningsmyndigheten övertog de gamla böckerna från inskrivningsdomaren, liksom dennes tomträtts- och vattenfallsböcker

Källa Förvaltningshistorik

1 sep 2014