Brott och straff 6

6. Specialdomstolar: borgrätt, slottsrätt, kommissorialrätt, hallrätt

Åtminstone sedan Gustav Vasas tid fanns en borgrätt vid Stockholms slott. Den delades senare i Övre och Nedre borgrätten, som fanns kvar till 1844. Under dem lydde inte bara hovfolket utan även personal anställd vid Kungliga Teatern och Akademien för de fria konsterna (= Konstakademien, jfr 43.4).

Slottsrätter fanns 1681-1844. 1681 hade en slottsrätt inrättats i Stockholm, och genom förordning 23 juni 1696 bestämdes att det skulle finnas slottsrätt på alla kungliga slott i landet. Landshövdingen, dvs Kungens Befallningshavande, skulle vara ordförande och ha sex bisittare. Slottsrätt skulle rannsaka och döma över de brott som begicks av slottsbetjänte - utom hov- och militärstaten - på slottet eller inom dess jurisdiktion. Slottsrätt avskaffades genom förordning 19/12 1844 angående upphörande av vissa domstolar. Landsarkivet i Lund har handlingar från slottsrätten i Landskrona 1737-64 (beståndskatalogen s 256) och från Varberg 1778-1895 (s 224). Från Malmö slottsrätt finns en volym från 1780-talet på Malmö stadsarkiv.

Kommissorialrätter var under 1600- och 1700-talen namnet på tillfälligt anordnade domstolar för vidlyftigare mål, särskilt ämbetsförseelser och högförräderi. Kunglig Maj:t utsåg kommissioner som reste ut i landet och undersökte hur statens ämbetsmän skötte sina uppgifter. De dömde också i trolldomsmål i samband med häxepidemierna omkring 1670. 1734 års kommissorialrätt i Ystad med anledning av stadens äldstes besvär över vissa rådmäns och stadskassörens sätt att sköta sitt arbete finns i landsarkivet i Lund.

Domkapitel var under 1600-talet och fram till 1736, då 1734 års lag började gälla, domstol i äktenskapsmål och fortsatte att vara forum för prästerskapet t ex i tros- och disciplinärenden.

Hallrätt tillkom genom hallordningen 3 april 1722. Föregångare var en särskild kommissarie vid kommerskollegium i mitten av 1650-talet. Flera hallrätter tillkom genom lagstiftning 1739 (hallordning 21/5, manufakturprivilegier 29/5). Hallrätt, även kallad hall- och manufakturrätt, hade tillsyn och viss domsrätt över fabriker och manufakturer. Med hallordningen 2/4 1770 knöts hallrätten närmare till stadens styrelse, magistraten. Hallrätt skulle egentligen finnas i alla städer, där det fanns manufakturer, dvs där det bedrevs tillverkning i större skala än vanligt hantverk under skråordning i anslutning till bostad. Men om det bara fanns någon enstaka större anläggning, fick magistraten ta hand om ärendena i stället. Hallrätt fanns alltså inte i alla städer; arkiven är i regel små.

En rådman var ordförande i hallrätten. I Stockholm skulle ordförande vara lagfaren, dvs jurist. Enligt 1770 års hallordning var det fyra ledamöter förutom ordförande, åtta i Stockholm. Hallrätten gav i början tillstånd till anläggande av manufaktur eller fabrik, men enligt kunglig resolution 7/7 1752 övergick detta till Kammarkollegium. Det var meningen att hallrätten skulle döma snabbt i ärenden rörande arbetets bedrivande, inteckning av förlag, förhållande mellan mästare och arbetare (tvistemål som gällde mindre än 50 dalers värde i mitten av 1700-talet), godkännande av mästare och gesäll, arbetares uppstudsighet mot mästare och oordningar på verkstaden.

Hallrätt kontrollerade också varornas kvalitet. Tillverkade varor från verkstäder under hallrätt skulle föras till ett rum, den s k hallen, för att besiktigas, innan de fick säljas (jfr 16.1). Enligt förordningen 1770 kunde man överklaga hallrätts beslut i ekonomimål till magistraten och till Kommerskollegium kunde man klaga i skuldfordrings, politi (=ordnings) och brottmål. 1828 ersattes kommerskollegium som andra instans av hovrätt. Hallrätterna upphävdes genom SFS 1846:6 och göromålen flyttades till magistraterna

Källa Förvaltningshistorik

16 Oct 2014