Fritiof Nilsson Piraten, egentligen Nils Fritiof Adam Nilsson, född 4 december 1895 i Vollsjö i Färs härad i Skåne, död 31 januari 1972 i Malmö, var en svensk advokatoch författare.
Nilsson är något av den svenska skrönans mästare och är bland annat känd för sin debutroman Bombi Bitt och jag (1932). Han erhöll De Nios stora pris 1949 och Gustaf Fröding-stipendiet 1957.
Biografi
Fritiof Nilsson föddes och växte upp i Vollsjö där hans far var stins. Efter en termin på Katedralskolan i Lund hotades han av relegering på grund av "värdshusbesök, spritförtäring och slarvig skolgång". Två terminer senare blev han verkligen relegerad från läroverket i Ystad efter opassande kontakter med det motsatta könet och en rymning till Köpenhamn. Han förklarade sig med att han inte trivdes med skolans ordning och ville tvinga sin far att låta honom sluta skolgången. Efter några månaders lantbruksarbete och två månader till sjöss tog sig Nilsson samman och klarade redan december 1913 studentexamen som privatist i Kristianstad, en hel termin före sina gamla klasskamrater.
Nilsson utbildade sig till jurist vid Lunds universitet 1914-1918, där dottern Eivor föddes 1915, vilket Nilsson fick kännedom om först på 1930-talet. Han arbetade påadvokatbyrå i Stockholm 1919-1921 och som advokat i Tranås 1921-1931. Tiden i Tranås blev den verkliga startpunkten för Piratens litterära bana. En stor del av sin lediga tid ägnade han sig åt historieberättande med en nära vän. Tiden på advokatbyrån inskränkte sig till några timmar per dag. Sekreteraren Christina skötte mycket av grovarbetet och renskrev hans litterära manuskript.
Dock ansågs han vara en skicklig advokat och därtill mycket underhållande i rätten, något av en domstolsclown. År 1929 flyttade hans dåvarande hustru Karin Jerlov tillGöteborg för att sätta upp en tandläkarpraktik i Lerum. 1931–35 bodde också Piraten i Göteborg, där dottern Eva Louise föddes 1933. I Göteborg ingick Frank Heller i umgänget.
Efter debuten 1932 med Bombi Bitt och jag, som blev en stor succé, och 1933 med Bock i Örtagård, som befäste hans rykte, gick Piraten in för att bli författare på heltid. Med Tora Hallgren, hans hustru sedan 1935, flyttade han till Kivik 1936. 1949 tog de, av ekonomiska skäl, ut skilsmässa men fortsatte att bo ihop.
Från början av 1950-talet blev den litterära produktionen sparsammare och det mesta som trycktes var publicerat eller i varje fall skrivet tidigare. Religionsfrihet hade införts i Sverige 1951 och 1955 utträdde Fritiof Nilsson ur Svenska kyrkan. År 1956 flyttade Piraten till en "vinterlägenhet" i Malmö, men han fortsatte att tillbringa somrarna med Tora i Kivik.
Det finns många teorier om hur smeknamnet "Piraten" kom till. En av dem är att Fritiof Nilsson fick det i Lund efter att han vid ett flertal tillfällen underhållit det matlag han tillhörde med berättelser om sina bravader till sjöss, i hamnars glädjekvarter och på krogar, annat att förtiga.
På 1980-talet fick Nilsson en gata uppkallad efter sig i Tranås, "Piratens gata". Huset han bodde i på Storgatan är sedan samma tid försett med en minnestavla i koppar.Piratensällskapet har svarat för det.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fritiof_Nilsson_Piraten
