Mellan åren 1851 och 1855 nådde utvandringen en dittills icke uppnådd nivå. Det konstaterar Tabell­kom­missionen i rapporten Bidrag till Sveriges officiella statistik, (BiSOS A). Det var också år 1851 som Tabell­verket, en före­gång­are till SCB, började samla in upp­gifter om antalet emigranter, baserat på pass­journalerna.

Sammanlagt utvandrade, enligt samma källa, 11 148 personer till Amerika under åren 1851‑1855, men det var bara början. 1880‑talet var det decennium då utvand­ringen kulmi­nerade, med topp­året 1887. Då uppges 50 786 personer ha lämnat Sverige varav 46 252 var svenskar som bosatte sig i Förenta stat­erna. Totalt fram till 1910 lämnade 1 170 456 Sverige och majoriteten, eller 948 823, sökte sig till Förenta stat­erna, berättar tabellerna i Historisk statistik för Sverige, Del 1. En betyd­ande emigration till Förenta stat­erna fortsatte sedan fram till 1920‑talet, för att sedan sjunka till en lägre nivå.

Befolknings­statistiken under perioden 1850‑1884 var bristfällig och siffrorna reviderades under slutet av 1800‑talet. Den från början uppgivna utvand­ringen bedöms i senare källor som ännu större.

I dag är andelen av befolkningen som utvandrar på helt andra nivåer och mer spridd jämfört med mitten på 1800‑talet. År 2012 utvand­rade 51 747 personer från Sverige, vilket endast var drygt en halv procent av befolk­ningen. Främst emigrerade svenskarna till Norge, 7 379 personer, därnäst Dan­mark, 4 471, och Stor­britannien, 3 280. Till USA sökte sig 3 111 personer.

Femårsberättelserna beskriver läget i landet

Orsakerna till utvandringen var flera. En av dem var den kraftiga befolk­nings­till­växten. Mellan 1825 och år 1900 mer än för­dubb­lades ungdoms­kullarna. De svåra levnads­för­håll­andena, i stan och på lands­bygden, var även ett viktigt skäl till att människor valde att söka sig bort. 1850‑talets utgåvor av Bidrag till Sveriges officiella statistik, (BiSOS) inleds med en fem­års­berätt­elser från Tabell­kom­missionen, som beskriver till­ståndet i landet på ett levande sätt, exempel­vis vad gäller vädret, skörden och epidemier.

I inledningen av BiSOS A för åren 1851‑55 konstaterar man att "i klimato­log­iskt hän­seende var året 1851 utmärkt af en kylig och regnig sommar med högt vatten­stånd. Års­växten i riket, i afseende på mängden upp­skattad till ringare än medel­måttig, var dessutom till beskaffen­heten fler­städes mer och mindre skadad av mjöl­drygor och andra svamp­växter, bristande mognad och svårt berg­ningsväder."

Majoriteten av Sveriges befolkning bodde på landet vid den här tid­punkten. Folk­mängden i Sverige var 3 482 541 personer år 1850, varav 3 131 015 eller närmare 90 procent, levde på lands­bygden. I Stock­holms stad bodde 93 070 personer, alltså runt 2,5 procent av Sveriges befolkning.

Samtidigt härjade en rad epidemier, såsom kolera, rödsot (dysenteri), smitt­koppor och tyfus. Koleran tog 26 413 personers liv och var värst. Stock­holms stad drabbades hårt med 7 745 avlidna. Röd­soten tog inalles 7 542 personers liv och under smitt­kopp­ornas härj­ningar avled 6 347 personer under perioden 1847 till 1855.

Nästan en miljon utvandrade till USA

Under första halvan av 1850‑talet sökte sig utvandrarna förutom till USA även till Danmark, Ryss­land/Fin­land, Norge och några enstaka till Tysk­land och Australien. De största yrkes­grupperna som utvandrade var jord­bruks­ägare och ‑idkare, tjänste­hjon, diverse ospeci­ficerade yrken och bruks‑ och fabriks­arbetare.

Enligt den länsvisa indelningen i statistiken, som finns i samman­ställ­ningen Historisk statistik för Sverige (Del 1, Befolk­ning), hade Malmö län flest ut­flyttade mellan åren 1851 och 1910. Det rörde sig om totalt 100 616 personer, varav ungefär hälften sökte sig till Amerika. Därefter kom 97 234 personer vilka utvand­rade från Värm­lands län och på tredje plats Älvs­borgs län med 91 712 emigranter. Lägst antal utvand­rade från Uppsala län under den här perioden, 6 472 personer.

Jämförelsetal 1851‑1910 över emigrationen

Befolkningstillväxten stannade av

Ungefär 20 procent av männen och 15 procent av kvinnorna som föddes under senare delen av 1800‑talet lämnade Sverige. Följderna blev stora för arbets­marknaden, eftersom det handlade om många i arbets­för ålder. Reger­ingen försökte ett tag stoppa emigra­tionen genom att förbjuda män att lämna landet innan de hade full­gjort värn­plikten. Dessutom stannade Sveriges befolk­nings­till­växt av. I början av perioden (i BiSOS A för 1851‑1855) beskrivs effekterna på befolk­ningen så här:

"Folkmängds-tillväxten under hela qvinqvennium 1851 med 1855 har utgjort 156,791, eller i medel­tal för hvart år 31,358, men hade, enligt beräk­ning af öfver­skottet födde utöfver döde under samma tid, bordt utgöra 180,733, eller i medel­tal för ar 36,146. Skil­naden 23,943 för­klaras till en del af det antal, 12,744, Svenske under­såter, hvilka under ifråga­varande tid upp­gifvas hafva såsom emigranter lemnat riket..."

Förenta stat­erna hade som bekant en kraftig befolknings­tillväxt under 1800‑talet. År 1790 hade landet närmare 4 miljoner invånare, en siffra som hade ökat till drygt 23 miljoner personer år 1850. Denna utveck­ling fortsatte när invand­ringen från Europa tog fart, och 1910 upp­gick Förenta stat­ernas befolk­ning till 92 miljoner. År 2012 bodde det cirka 315 miljoner människor i USA.

Få sökte sig till Sverige

Antalet personer som sökte svenskt medborgar­skap under 1850‑talets första hälft var där­emot inte så högt. De flesta kom från Tysk­land (119 personer). Från Ryss­land och Fin­land kom 53 personer, därnäst Dan­mark med 46 stycken. Samman­lagt invand­rade 242 personer mellan 1851 och 1855. Svenskar som åter­invand­rade till Sverige finns inte med i statistiken för den här perioden, efter­som de redan räknats bort från utvand­rar­statistiken.

Mellan åren 1871 och 1910 hade vi totalt 240 413 invand­rare. Av dessa kom 116 107 från Amerika. Det rörde sig nästan ute­slut­ande om Sverige­födda åter­invandrare.

Jämförelsen med dagens förhållanden är intressant. 2012 slog invand­ringen rekord då 103 059 personer flyttade till Sverige. Runt 20 procent handlade om svenskar som återvände efter en tid utom­lands. Andra grupper som är fram­träd­ande i invand­rings­statistiken är personer med med­borgar­skap i Syrien, Afghani­stan, Somalia och Polen.

Förbättrade kommunikationer och blomstrande tider

Men trots att utvandringen från Sverige tog fart på 1850‑talet bland annat på grund av dåliga för­håll­anden på lands­bygden så fanns det även en rad positiva förete­elser som bidrog till att landet utveck­lades, exempel­vis de för­bätt­rade kommu­nika­tionerna. Den första järn­vägen i Sverige togs i bruk år 1856 och sedan 1840‑talet hade ång­båts­trafiken kommit igång. I BiSOS A kan vi läsa att "Kommu­nika­tions­medlens raska till­växt har allt­mer samman­bundit Sverige med den öfriga bildade verlden. Med varu-utbytets ökade liflighet går äfven ut­bytet af idéer och väckelser till före­tag­samhet i jemna steg framåt".

Nu kunde naturtillgångarna utnyttjas på ett nytt sätt och företag­sam­heten fick sig en skjuts. Väl­ståndet ökade för dem som hade arbete. "Det stora flertal inom nationen, som tillhör de närings­idkande och arbetande klasserna, har under dessa för­håll­anden hastigt kunna stiga till ett väl­stånd, som sanno­likt aldrig förr haft sin mot­svarig­het /.../", skriver Tabell­kom­missionen år 1857.

Källa http://www.scb.se/