Löner och levnadsförhållanden

Löner och levnadsförhållanden under spårvägsröre1sens tidigare skede Vi skall här nedan söka klargöra, huru en spårvägsman och hans familj kunde reda sig på en månadslön, som i fråga om antalet kronor motsvarades av vad mången spårvägare i våra dagar iämnar efter sig månatligen vid sina besök i tobaksbutiken eller systemlokalen. Vi börjar med lönerna och får av utrymmesskäl begränsa oss till trafikavdelningen på Norr i Stockholm. Mellan de här nedan angivna årtalen har andra löneavtal förekommit, men vi finner det onödigt att redogöra för dem alla. Uppgifterna gäller för kuskar eller förare och konduktörer och för 1906 ordinarie trafikpersonal, allt per månad. Efter följande antal lr År Begynnelselön 5 10 1877 65 1890 70 75 80 85 1901 85 90 95 100 1906 110 115 125 135 145 Fr.o.m. 1895 tillkom fem kronor vid julen, och halva skatten erlades av bolaget. Vid enstaka tillfällen utbetalades även gratifikationer; efter Stockholmsutställningen 1897 erhöll exempelvis var man 50 kr. Övertidsbetalning. 1906: 75 öre per timme. Tidigare förhållanden har ej kunnat utrönas. Procent på dagskassan. Utöver lönen betalade bolaget t.o.m. 1898 1 010 på enhäst-och 3/4 010 på tvåhästvagnar; fr.o.m. 1899 3/4 010 på bägge. Kuskarna på tvåhästvagnarna erhöll därav 1/4 010. Månatliga beloppen var omkring 6 a7 kr för kuskar och 12 a14 kr fÖr konduktörer. Genom vissa manipulationer, t.ex. förlängda uppehåll vid lämpliga punkter, kunde dessa belopp ibland bli väsentligt större. Arbetstid: 1877-89: 9112-10 timmar; 18901900: 9-91/2 timmar; 1901-1904: 9 timmar; fr.o.m. 1905: 8112-9 timmar. Uppgifterna 18771900 är icke fullt säkra. Vi betvivlar, att lO-timmars arbetsdag någonsin förekom i trafiken. Fridagar: 1877-89: 2 till 3 per månad; 1890 -97 var 9 dag och var 9 söndag; 1898-1904 var 8 dag och var 8 söndag; fr.o.m. 1905 var 7 dag och var 7 söndag. Semester: Fr.o.m. 1906 sju dagar per år infördes på bolagets eget initiativ. Sjukhjälp: Fr.o.m. 1895 fyrtiofem kr per månad så länge sjukdomen varade; fr.o.m. 1905 halv avlöning i 60 dagar, mera efter prövning. Tidigare från fall till fall. Läkare och medicin: Fr.o.m. 1895 fri läkare och medicin till såväl den anställde som till hustru och barn under 15 år. Olycksfallsersättning: 1905: enligt lag. 1906: full avlöning intill den tid, då ersättning enligt lag skulle utgå, mera efter prövning. Behandlades tidigare från fall till fall. Beklädnad: Uniform, vinterstövlar m.m. kostnadsfritt. Fri~ byxor infördes dotk först omkring 1905. Pension: Se artikeln "Tre pensionskassors historia" i detta arbete. Extra ordinarie: 1O kr under de ordinaries månadslön. Den 1 juni 1904 fixerades lönen till 85 kr per månad med tre fridagar månatligen. Extra ordinariebefattningarna fanns sannolikt från 1897 till slutet av 1904. Extra: 1877 kr 2; 1893 kr 2:25 per dag, lika för sön-och helgdagar; 1901 kr 2:50 för vardagar, kr 3:-för sön-och helgdagar. 1906: första året kr 3:60 för vardagar, kr 4:25 för sön-och helgdagar; andra året 3:75 och 4:50 respektive. Det första moderna, fullständigt kodifierade och tryckta avtalet synes ha varit det ovan nämnda av 1906, som ingicks den 20 december s.å. mellan Stockholms Nya Spårvägs AB och Svenska Spårvägsförbundets avdelning nr 1. Det skulle gälla från 1 januari 1907 till 31 december 1912. Detta avtal omnämnes gärna av äldre spårvägare och gav personalen en förmånlig särställning i det dåtida Stockholm. Det sägs, att spårvägspersonalen efter ingången därav t.o.m. kunde få uppbära glåpord i vagnarna från andra grupper. Som vederlag fick personalen medgiva, att följande bestämmelse inrymdes i avtalet: "Vid Stockholms Nya Spårvägs AB må bojkott , blockad, strejk eller lockout, vare sig maskerad eller öppen, ej under några förhållanden äga rum." 41 Lit. Bo Inkomster , Debetoodel N:o il!:? l Sl<>tkholm. stad Illr Ir lllOL Månadslön a80 kr , . 960:- Jajok och lou.BfI llift.amliDl' Procent på dagskassan, kr 12:50 ~..". ~--f? H_. N" I. _A:t«~ ./_~__. . pr månad , . 150:Kr 1.110:,' rrt" ........... IIIlhl...ro 1Nh" 1lO ... "" '"-:I'l_ w-uw., d ......1' Utgifter !l~*~.,-~.~w~~"~n.·~'·~~"'·~l Årshyra . 190:1ftU" "I) la,,'" ..a "....... lInaaU.w.p t:rrl"'.tl CIO In Ch' .~,_ ....~' &~~j.i.'::'.-:-=!!::';~~:'~:U;2"-~'~'~I 'l~~: ~'.~ Ved och ljus , . 60:.---------.._.... __.-----~ 1Ir!:1aJ~1..,"r=::.!." {Hrtn••."~II....rnN~'.1," a,.... II',.,"ut' n:" .... -+--.I-i Sjukkassaetc. ,.,,,, ,.,.,._ . 40:e.-."" ""'I_Ul.l •• LI1-•........ I -I l!1 111 I u !el "" '1' hM/' _ -...rIbb, 01 fO" •••~ , llk••1l •/tO. '-'-+-:-7-: S_ Budning . 3:30 n,:-:=':~!=:''~:.'t... ~~1l'1~·.1 1111 ~u 1••b."I..-':':.'-::::::::J _.1 f" 1oU ,.Ill....., .u • IooUn, 114 ""~ ._....t•••,'"' • 1' tI... ,.. 1.'""-1111' " """I........... u.n. .. 1 ..'n ,..••" l .1 rWlI "I' .,. Ma 14 tW ........; thlt4r1f1a 1 "h" .11 I."", It 1."'ld. h~ll ,. ~I .... " , ....rl llOt lL 1'-' ., flr" .1.' h 4re .u. nir"U" .lol,14•• '11""11 I M11Irt, IM .... I'",. .".."..,,"1,.....1.1 pr dag och person i 365 dagar 586:10 A. B. ,••••r Blrl, '-"a, '-""l. 'tlo _,.l.hll,.. i D"wr'iI. _.... . Onw......II Ullu • hl"","", .rt 1........ rU~.. tI••l" 11-' ,I ...... I Kr 1.110:t"":,':::.. tJ .f'C l• ....., HU ~.__ ~.. V,."..'U" ••f'C "~.,...... IUI.~......__ n.,.. "••"", .,........ Som man ser, saknas skatterna, till vilka vi Det var en gång (år 1901), då en spårvägares skattesedel såg återkommer. I övrigt är det de 26,76 örena i matut så här. pengar per dag och person, som mest faller i ögonen. Sett genom dagens glasögon ser det ju hemskt ut. Utom tjänsten hos spårvägsbolaget förekom biLåt oss ändock hålla huvudet kallt och utröna, sysslor och det i så hög grad, att vid ett tillfälle vilken köpkraft dessa ören kunde ha. Familjemedår 1896 -fackföreningen ansåg sig böra inSkrida lemmarna var som sagt sex, och sex g~nger 26,76 med en skriftlig hänvändelse till bolaget. Man kunblir 160 öre d.v.s. det belopp, som dagligen stod till de exempelvis se, huru en del av dagen kusken nr 90 förfogande för matinköp för hela familjen. Med Carlsson tyglade sin ädla springare framför vagnen dessa 160 öre i portmonnän kunde husmodern år nr 1, medan en annan del av dagen riksbanksvakt1886 eller 1887 i Stockholm göra ungefärligen fölmästaren Carlsson i den tessinska dåvarande riksjande alternativa inköp: banksbyggnaden vid Järntorget, där K. Lotsstyrel32 a40 kg potatis sen senare residerat, var förste deputeranden -den 12 liter sötmjölk eller 25 a30 liter skummjölk dåtida benämningen på riksbankschefen -behjälp6 kg salt sill lig vid handhavandet av rikets drätsel. Det var det 7,2 " hårt rågbröddåvarande, vi skulle nästan vilja säga avskyvärda, 7,8 " finmalet vetemjöl extra-systemet, som möjliggjorde dessa förhållan15 "grovsiktat rågmjöl den; det fanns alltid en extra att leja. 6,5 " havregryn Skulle man kunna tänka sig, att en spårvägs9 "korngryn funktionär i våra dagar vid uppgörandet av sin stat 16 "ärter ("ärter och fläsk") över inkomster och utgifter för ett kalenderår skulle 2,7 " färskt biffkött glömma de direkta skatterna till stat och kommun? 2,5 " salt kött Det kan man icke gärna göra. Men på 1880-talet 2,2 " fläsk kunde en spårvägskonduktör göra sig skyldig till ett 0,9 " smör dylikt förbiseende, utan att hans budgetberäkningar' 1,1 " kaffe därigenom i någon högre grad berördes, 2 "socker Vi har i våra händer en årsbudget fr~n sannoDen intresserade läsaren får själv utröna prilikt 1886, möjligen 1887, egenhändigt uppgjord av serna per kilogram eller liter genom att dividera en konduktör vid Stockholms Nya Spårvägs AB. Vi ovanstående tal i 160. har givetvis aldrig kommit i någon personlig beröI budgeten ovan är årshyra upptagen till 190 ring med honom, men förh~llandena har gjort, att vi kr, vilket var gängse pris för en lägenhet på ett rum om honom har en synnerligen ingående kännedom och kök och utgjorde ungefär 17 OJa av årsinkomvarav följer, att vi kan förklara hans vederhäftigsten. För att ge en inblick i hyresförhållandena i het och moraliska integritet utom allt tvivel. BudStockholm i slutet av 1800-talet, skall vi här omgeten gäller en familj bestående av man, hustru och nämna de hyror, som betalades i spårvägsbolagets fyra barn, det äldsta omkring 7 år, och har följande fastighet, Tegnergatan 2, som till allra största delen 42 utseende. då var inredd till personalbostäder. illJ.........rrthl 10 "' ••• I) ........1 t.. _ 01 ••1 ilt1' 'I ,,:~~ .=~::.:. -~. _. -: r-.n, .r,lft 1111 "..... .:-::.=~" 6I ~~,:.'1~~7::-'··.,~·;.'i·f~·;~~~~~~ r:ril i ..,.. Ull IIIlIIr...... ..w ...hl.... MtaI...,•..-, IoI.l'M . I , 1Kläder åt mannen . 40:" "hustrun. ,._ , ,,. 50:A. B. 'u .u Bars, I'"........to..;..... " ,,4 barn. _ _ . 100:." of""''''I''"tl,"~.nl Sängkläder och husgeråd . 25::........."" 1.....,1 _ 16 lill Id .,#fl Ii_ /fal. &41f.~ I""' • •1 .nI 4_ n :. 1n4J••"W••Hf &4U., I" • •••nI HlI ..) _,~ k-I. Ju. IICJ Tvål och såpa .... , .. , _ _. 15:60 !• Q Wr , _ '.,1" / I _4 llill., _nliu • 611' Mat åt 6 personer a26,76 öre Då huset år 1887 stod färdigt, innehöll det i Dottenvåningen en kontorslokal bestående av 6 rum, kassavalv m.m., en större sadelmakeriverkstad, ett reparationsrum och en mycket rymlig serveringslokaL I övrigt innehöll byggnaden 84 rum, 56 kök xh 58 tamburer, mat-och vedkällare etc. Hyrorna 'ar allt efter belägenheten för 2 rum och k,ök i prislägena 276, 252 och 240 kr, och för ett rum och ~ök 228, 216, 204 och 192 kr, allt per år. Dessa hyror låg om man även tar bostädernas dåvarande tar, att hon omkring 1895 betalade 3 kr i sömnadslön för en klänning och det hos en god sömmerska. Dock icke hos Augusta Lundin! En damkappa kostade samtidigt enligt samma källa 30 kr. För ett par galoscher -viktigt plagg den tiden -betalades kr 2:50. De var emellertid aven mycket högre kvalitet än nu i handeln förekommande. Vi vill minnas, att de kallades "äkta ryska gummigaloscher" och tillverkades vid gummifabriken i Hälsingborg, sannolikt även i Viskafors, Farfars ('1 / I. !.)('(((r l',''r! ,l<1l1ll Ii n/l"lIllllrtl,l,'ra ,'iii I ,1.-1.1' Ida).' ('~iJ('ar( -' ?' .( }tJIl.JCrl: -, ('1)<, lika tc.J.~ -'}ill~( i (y;:;,illa/lår. Det första moderna tryckta :lVtalet bär årtalet 1906, goda kvalitet i betraktande, antagligen några kronor under den allmänna hyresmarknadens nivå. .1an nedbringade gärna hyreskostnaden med att ha inneboende. Så ser vi exempelvis en spårvägsfamilj med en lägenhet på två rum och kök, varför den betalade 252 kr per år eller 21 kr per månad, hyra ut ena rummet till två spårvägsungkarlar för 15 kr månatligen. Ett par större uthyrningsvåningar fanns även, varvid för två 6 rumsvåningar betalades 10400 och 1.200 kr; för 4 rum och kök 800 kr. I hörnet av Tegner-och Tulegatorna inreddes en präktig butik om 4 rum, för vilken kryddkramhandlanden Josephson betalade 1.800 kr. "Ved och ljus" är budgetens nästa utgiftspost. Björkved kostade vid ifrågavarande tid kr 5:50 a 5:90 per kubikmeter, barrved kr 3:40 a 3:90. Det fanns dock säkerligen billigare bränsle att komma över exempelvis från de talrika byggena. Priset för fotogen var ungefär 18 öre per liter. Så har vi den viktiga klädfrågan. Om den är vi icke väl informerade. Sannolikhetsskäl talar för, att en skräddarsydd manskostym på 1880-talet kunde erhållas för 30 kr. En gammal spårvägsfru, vars uppgifter vi i andra fall funnit vederhäftiga, berättrl/{ j: .1025 IIllM: 9P. l hörnet av Tegner-och Tulegatorna hade Gustaf Josephson sin välkända affär. Årshyra: 1800 kr, och morfars gedigna men kanske icke så graclOsa lädergaloscher tillhörde det förflutna, Beträffande barnen är det troligt, att en moder, särskilt om hon ägde handens skicklighet i fråga om sax, nål och tråd, kunde hålla barn i den ålder det här gällde snygga och propra för den i budgeten upptagna summan av 25 kr per barn och år. Skattefrågan skal1 nu ånyo uppmärksammas. Om orsaken till att den eljest så samvetsgranne budgetförfattaren utlämnat den posten -om det var glömska eller om avskrivning av beloppet skett kan vi icke yttra oss om. Ej heller vet vi exakt den ,skatt, han eventuellt skulle betala eller betalade 1886 eller 1887. Vi har emellertid i våra händer spårvägskusken sedermera konduktören Carl August Lätts samtliga skattsedlar för perioden 1901-1940. Lätt var nära lierad med spårvägskontrollören Bångs familj, och det är från denna vi mottagit skattsedlarna. Lätt hade år 1901 en inkomst på 1.180 kr, och hans kronoutskylder därför belöpte sig till kr 6:50 och kommunalutskylderna till kr 26:89, summa kr 33:39. Sammanlagda skatten uppgick således icke ens till 3 Ofo av inkomsten. Därtill 43 Situationsplan av Träsktorget (Roslagstorg) 1833 med Kopparmatte och annan straffredskap. Den här bilden lönar det sig att betrakta genom förstoringsglas. Man upptäcker då ett och annat, som belyser de sanitära förhållandena i det dåtida Stockholm. kommer att spårvägsbolaget -som tidigare nämnts -betalade halva skatten. Skatten under 1880-talet var mindre än 1901, varför man borde vara unqer tak, om man beräknar, att vår vän budgetförfattaren betalade eller skulle ha betalt ungefär 25 kr i skatt till stat och kommun för en inkomst av 1.110 kr, d.v.s. omkring 2,5 % av inkomsten. Innan vi skiljs från vår 1880-tals familj, måste ett par frågor besvaras. Hade den andra inkomster än de i budgeten upptagna? Vad mannen beträffar, hade han arbete utom spårvägstjänsten men av ett slag, som icke gav någon inkomst. Om hustrun hade något eget förvärvsarbete, vet vi icke; av större betydelse kan det ej gärna ha varit, då de fyra barnen hade kommit till under loppet av ungefär sju år. Eljest var det icke ovanligt, att spårvägsfruarna hade egna inkomster, bl.a. som vagnstä-. derskor i "vagnshusen på Träskholmen". Ar 1899 betalades därför en fast månadslön av 40 kr, efter driftens elektrifiering 75 öre för en Asea-motorvagn, 50 öre för en stor och 40 öre för en liten släpvagn. Medelinkomst kr 2:25 per dag. En andra fråga är: hur var familjens ekonomiska ställning? Frågan kan besvaras. Samtidigt med budgetens uppgörande fanns skulder till ett belopp av 139 kr, varav 40 kr till pantbank. Som panter hade lämnats bl.a. lakan, en bunt tyg och rock och byxor. Största delen av restbeloppet var en mångårig skuld till en enskild person. Någon bu44 tiksskuld förekom icke. I tankarna uppsöker vi nu en spårvägsfamilj nummer två och vill därvid söka erhålla en mera personlig kontakt med vederbörande. Det gäller ett hem på Söder. Bostaden omfattar ett rum och kök och hyran är även i detta fall år 1895 -190 kr. Familjen består av man och hustru, och i tur och ordning anmäler fyra matfriska pojkar sitt inträde i denna. Mannen var ångvagnsförare vid Stockholms Södra Spårvägs AB, och månadslönen var lägst 90 kr (1895) och högst 110 kr (1900). Aret därpå hade ångvagnarna spelat ut sin roll som Hornsgatans mest uppmärksammade inslag. Den trevliga husmodern berättar oss följande om sitt hushåll: "Man får hushålla med slanten förstås. Jag brukar alltid tillaga maten så, att den består av rikligt med sås, som får ersätta den bristande mängden av kött, eller vad man brukar kalla sovel. Jag brukar få hela avlöningen av min man sånär som på en femma, som han behåller till våtvaror. Köttet, som jag använder i hushållet, består för det mesta av hästkött, ty det är billigast, och jag anser det på många sätt lika bra som annat kött. Jag brukar köpa ett halvt kilo till en middag för fem, och det får räcka. En söndagsmiddag består ofta åv makaroner och fläsk och en vanlig middag av något slags korv eller hästkött. Till frukost blir det sill eller lungmos, kanske också bräckkorv." Från detta hushåll kan vi meddela följande priser. Det gäller år 1895 och närmast följande år: Hästkött malet 50, biff 75, fläsk 80 11 90 öre per kg mejerismör 180, landssmör 160, margarin 100 öre per kg bräckkorv 40, kalvsylta 50 öre per kg stor salt fetsill 7 öre per styck rostat kaffe 150, socker 60 öre per kg oskummad mjölk 12, skummad 5 öre per liter vetemjöl 23, rågmjöl 14 11 15 öre per kg brännvin 110, pilsner 10, öl 8, pilsnerdricka 6 och svagdricka 4 öre en säck ved 50, fotogen (liter) 14 11 15 öre. Dessa priser har visat sig tillförlitliga, där vi kunnat kontrollera dem. Vi måste emellertid bekänna, att våra ansträngningar att kontrollera priserna på hästkött, bräckkorv och kalvsylta ej medför~ önskad framgång. Då vi i fråga om bräckkorven, i tanke att med vetskap om nuets förhållanden möjligen kunna döma om gångna dagars, intervjuade några unga spårvägsfruar, fann vi, att de unga damerna var mera framträdande som synnerligen älskvärda representanter för sitt kön än som informationskälla rörande bräckkorvens nuvarande ställning i det svenska folkhushållet. För att återvända till vår söderfamilj kostade ett par barnskor 6 kr; sedan den förhoppningsfulle sonen Mille tillbringat en förtjusande eftermiddag med att rutscha utför Skinnarviksbergens skrovliga sluttningar, kostade deras halvsulning kr 1:50. Ett par goda herrskor kunde man erhålla till 8 kr. Vid sitt giftermål år 1895 hade det unga paret betalat 75 kr för en chiffonie, lika mycket för en paneldivan och 15 kr för ett runt bord. En bunt lakansväv, varav man fick 15 lakan, kostade 12 kr. Man skulle ju anse, att denna husmoders tid var till fullo tagen i anspråk, men hon utförde dessutom hemarbete med sömnad. Hon sydde åt Paul U. Bergström dels mansbyxor för 3 kr dussinet, varvid hon även fick hålla tråd, dels skjortor för kr 1:10 dussinet. Huru det var med tråden i det senare fallet är obekant. "Om man gnodde på ordentligt", kunde hon på en vecka hinna med ett dussin av det förra slaget och tre dussin av det senare. Detta var senare delen av 1890-talet.Vi har konsulterat en gammal näringsidkare rörande priserna, och han betygar, att de säkert är riktiga. Paul U. Bergström hade även vid denna tid sin affär vid Hötorget, dit de färdigsydda varorna skulle avlämnas varje vecka. Resan dit skedde med färja från Söder Mälarstrand till Kötttorget mot en avgift av 2 öre. Det bör kanske omtalas, att manSbyxor förekom i butikerna till ett pris av kr 2:25 paret. Vår berättarinna hade som 16-åring kommit till Stockholm i början av 1890-talet. "Jag började som springflicka i en sybehörsaffär, där jag steg till biträde. Affärsinnehavarinnan fordrade helt enkelt, att jag skulle lära mig sy. Mönster anskaffades därför, i början till skj~rtor och sedan till svårare plagg, och jag fick lära mig klippa till och sy så gott jag kunde, och det gick ganska bra. Affären öppnades kl. 8 och stängdes 20.30 utom lördagar, då den var öppen till kl. 22." Det skulle icke vara riktigt, om vi här icke ägnade spårvägsungkarlarnas liv och leverne någon uppmärksamhet. Spårvägsungkarlarna var i regel inneboende, d.v.s. de hyrde möblerade rum. Under 1890-talet var rumsprisen på Norrmalm och i Vasastaden från 10 till 15 kr per månad. I regel delades rummen av två personer, den individuella kostnaden blev sålunda kr 5 till 7:50 månatligen. Det ges dock exempel på, att fyra personer sammanbodde, kostnaden kunde då nedbringas till 4 kr. Icke förrän 1904 träffar vi på en spårvägare, som ensam disponerar ett rum, hyran hade då stigit till 25 kr. En person, som senare kom in vid spårvägen, berättar, att då han 1894 vistades i Sundbyberg, betalade han en kr i veckan som inneboende i ett kök. Dessa möblerade rum var understundom synnerligen otillfredsställande. En pensionär berättar om en lägenhet vid Regeringsgatan i slutet av 1890talet, att rummet var så bemängt med ohyra, att man måste placera sängfötterna i vattenskålar för att vara fredad. När skotten gick vid ett i närheten pågående sprängningsarbete, blev ohyran fruktansvärt verksam och livlig; det var väl vibrationen i huset, som oroade. Så hade vi den viktiga matfrågan. Är 1885 erhöll man på ett näringsställe vid Roslagstorg två mål mat och kaffe tre gånger dagligen mot 20 kr per månad. Från IS98 har vi några priser från "Vackra Klaras krog" vid samma torg. Detta näringsställe hade både kroglokal och källare. I den senare lokalen, som var den förnämare, har många spårvägare intagit en rätt god biffstek med stekt eller kokt potatis och bröd till 35 öre och till den kunnat få en snaps till 6 a8 öre och en flaska öl till 12 öre. I "Forsbergs matsalar" fick man i seklets Roslagstorg, östra sida omkring 1900. början bruna bönor eller ärter och fläsk till 18 öre, pannkaka till 12 och risgrynsgröt med kanel till 8 öre. Kanel var i forna dagars hushåll en mycket uppskattad krydda, som man nu ej ser mycket av. Emellertid syns det icke ha varit så mycket bevänt med salarna i "Forsbergs matsalar", då serveringen lär ha ägt rum i ett tält på Roslagstorg. Ett av många spårvägare besökt matställe var "Tulemorsan", Tulegatan 1. Där erhöll man i början av 1900-talet frukost och middag med bröd, margarin och mjölk till 25 kr per månad. En gammal spårvägare har ett litet horn i sidan till "morsan". Beställningarna ropades nämligen ut till köket med uppgivande av gästernas namn, varvid favoriterna gynnades i fråga om portionernas storlek och kvalitet. Skulle man emellertid döma av vår sagesmans nuvarande apparition, borde han ha varit storfavorit hos den matbefrämjande damen. Detta matställe övertogs sedan aven spårvägsfunktionär. Avenledes i början av 1900-talet fick man hos "Mat-Hans" i hörnet av Döbelns-och Kammakargatorna samma utspisning som i Tulegatan 1 till 24 kr, varvid mjölken kunde utbytas mot öl. 45 Stora Träskgatan (nuv. Birger Jarlsgatan) 1895, sedd från Engelbrektsplan. Endast ett helinackorderingsställe bör vi omtala, och vi är då så långt framme i tiden som 1909. Det gäller ett pensionat i Tegnergatan 21, och inackorderingspriset var 50 kr i månaden. Där bodde åtskilliga spårvägare. På ett håll säger man sig veta, att ända till fyra personer bebodde samma rum. Vad en kopp kaffe kostade inne i staden, vet vi icke. Ute vid Haga södra grindar -Solnadal kunde man emellertid år 1905 njuta av denna dryck jämte ett bröd till 13 öre. Inga drickspengar. En spårvägsungkarl borde rätt väl, synes det oss, ha klarat sina timliga angelägenheter. Som vi har sett, kunde han erhålla mat för 20-25 kr och bostad för 5 till 7:50 per månad. Hade han då som vår budgetförfattare en månadsinkomst på 'kr 92:50 så stod ju med kronans dåvarande köpkraft en rätt ansenlig summa till förfogande för övriga utgifter. Namnet Roslagstorg har flera gånger förekommit i denna artikel, och det synes oss lämpligt att avsluta framställningen med några data om platsen. Förutom att den var en viktig trafikpunkt, spelade den en rätt viktig roll i spårvägspersonalens dagliga liv, där man ofta tillfredsställde icke blott hungerns legitima krav utan även törstens alltför ofta illegitima begärelser. Demimonden -för att nu använda ett mycket artigt uttryck -var även representerad vid torget. Detta sträckte sig i norr till ungefär den punkt, där nu Runebergsgatan .grenar sig mot Birger Jarlsgatan och i söder till Iversons gränd eller ett område, som numera upptages av kvarteret Asken och delar av Birger Jarlsgatan. Torgbildningen hade uppkommit omkring 1790 för att tillfredsställa ett behov av plats för böndernas foror och lanthandelns bedrivande, och det skedde genom inköp av kvarteret Hecklefjell mindre. Namnet blev Träsktorget, vilken benämning 46 1865 ändrades till Roslagstorg. Om det var som en varning till de på torget köpslående bönderna och de fruar och madammer, som med dem prutade om priset, eller för att bereda folket en "diversion" eller av annan orsak så flyttades till Träsktorget från Packartorget (Norrmalmstorg) den s.k. kåken, det gängse namnet på straffoch skampålen, och den bekanta bronsfigur, som är känd under namnet Kopparmatte. Här försiggick enligt tidens makabra sed spöslitningar, eller att brottslingar fick stå i halsj'ärn ofta utsatta för allmänhetens hån och begabbelse. Sedan spöstraffet 1855 avskaffats, och kåken 1857 blivit museiföremål, togs Träsktorget i besittning för handeln med hö och halm, från vilka transaktioner Norrmalmstorg i sin ordning befriades. Sedan Birger Jarlsgatan 1906 dragits fram norrut, existerar icke längre pågot Roslagstorg. En rätt allmän uppfattning, icke minst i tidningarna, syns vara, att det vidsträckta öppna området mellan spårvägsbolagets huvudkvarter och Timmermansordens Eriksberg skulle ha detta namn. Det har emellertid ingen särskild benämning utan utgör en utvidgning av Birger Jarlsgatan. Aven den plats, där Roslagsgatan utmynnar -linje 6:s norra vändpunkt -benämnes understundom Roslagstorg. Namnet är emellertid Roslagstull ehuru Roslagsplan även förekommit. Man har emellertid tydligen förälskat sig i "plan". Så har vi ett antipodiskt motstycke i Hornsplan, ehuru platsen under århundraden varit känd som Hornstull. Vi kan icke finna, att plan är en så tilltalande beståndsdel vid en namngivning. Det påminner alldeles för mycket om ingenjör Planertz, Birger Sjöbergs odrägliga figur i "Kvartetten som sprängdes", den där stadsplaneingenjören, som Märta Åvik -en av den svenska litteraturens trevligaste flickgestalter -gav en så välförtjänt korg. Numera har området mellan spårvägsbolagets byggnad och Eriksberg av vederbörande myndighet sedan 1950 fått namnet Eriksbergsplan. På en ingalunda lång gatusträcka förekommer eller har således förekommit Roslagsplan, Jarlaplan, Eriksbergsplan, Engelbrektsplan, Stureplan och Nybroplan. Det är planmässigt så det räcker. Eljest finns ett bra ord, som heter plats, varmed omväxling kunde ske. Spårvägsplatsen i stället för Eriksbergsplan hade varit lämpligt även ur den synpunkten, att den lilla planteringen mellan Birger Jarlsgatan och Regeringsgatan redan har namnet Spårvägsparken. Eriksberg är visserligen ett gammalt namn i trakten men spårvägsrörelsen är icke heller av igår och har väl en något betydelsefullare uppgift än Timmermansorden, därmed intet förklenande sagt om detta förvisso hedervärda sällskap.

11 mar 2015