Redan på 1500-talet ålade Gustav Vasa kustbönderna att avlöna lotsar, kallade styrmän. Vissa hemman, kallade lotshemman, avdelades för dessa. Lön betalades också av det lotsade fartyget. Till 1827 hade kustbönderna skyldighet att bekosta prickning av farleder till sjöss. De få fyrar som fanns bekostades av enskilda, som fick ta ut avgift av förbipasserande fartyg. Stadga om lotshemman utfärdades 9/7 1862.
I 1667 års sjölag infördes lotstvång, dvs sjöfarande måste anlita lots. Samtidigt förbjöds tullpersonalen, kallad besökare, att lotsa. 1677 bestämdes att lotsar och fyrbåkar skulle lyda under Amiralitetet, dvs de betraktades som militära organ, främst för flottans säkerhet. Från 1803 var Förvaltningen för sjöärenden centralt ämbetsverk för flottan, och "styrmanschefen", senare kallad lotsdirektör, ingick i denna. Lotskontor fanns inom Förvaltningen för sjöärenden 1803-72. 1872 blev Lotsverket ett centralt ämbetsverk, först under Sjöförsvarsdepartementet, från 1920 under Handelsdepartementet (jfr kap. 59).
1724 hade landet tre lotsdistrikt. Västra lotsdistriktet sträckte sig från norska gränsen till Helsingborg, södra från Helsingborg till Västervik och norreavidare upp längs östra kusten till finska (senare ryska) gränsen. 1760-1809 fanns också ett särskilt finskt distrikt. Från 1827 gick västra distriktet till Halmstad och södra från Halmstad till Valdemarsvik; det indrogs 1877. Under dessa lotsdistrikt fanns 15 lotsfördelningar, som leddes av lotskapten och lotslöjtnant. Enligt instruktion för lotsverkets befäl, betjänte och manskap 1825 18/5 (SFS 1825 s 116), som påbjöd att lotspersonalen skulle samverka med tullförvaltningen för att hindra smuggling, fanns lotsdistriktschefer och under dem lotsofficerare, lotsålderman och sedan själva lotsarna.
Fyr- och båkavgift föreskrevs i kungligt brev 27/6 1826, men det hade funnits sådan avgift tidigare, kallad båk- och lotsinrättningsavgift eller allmän lots- och båkavgift. Lots- båk- och fyringsmedel 1723-50 omtalas i Krigsarkivets beståndsöversikt del 2 (s 681 f). Fyrdagböcker från alla svenska fyrar 1881-1954, som skickats till Lotsstyrelsen, gallrades enligt Riksarkivets beslut 204 (1968). Lotsplatser, fyrskepp, fyrar, gasstationer och tjänstefartyg var undantagna från vissa föreskrifter i allmänna arkivstadgan 1961:590. Dokumentationen av lokal verksamhet är därför ganska dålig.
Genom kungligt brev och lotsreglemente 15/2 1881 blev det åtta lotsfördelningar: Luleå, Sundsvall, Stockholm, Norrköping, Kalmar, Malmö, Göteborg och Gotland. De leddes av lotskapten, som sorterade direkt under Lotsstyrelsen. Lotsförordningen 1881 ändrades flera gånger; en ändring trädde i kraft 1/5 1911.
Fr o m 1905 var kusten indelad i sex lotsdistrikt; i distrikten fanns lots- och fyrplatser samt livräddningsstationer. Distrikten var:
Övre norra: kusten i Norrbottens och Västerbottens län
Nedre norra: Västernorrlands, Gävleborgs, Upplands och Stockholms län intill Väddö sockens norra gräns
Mellersta: Stockholm skärgård till gränsen mellan Bälinge och Tystberga socknar i Södermanland jämte Mälaren och Hjälmaren samt Gotlands farvatten
Östra: till Kristianopels och Torshamns socknar i Blekinge, Ölands farvatten samt Vättern och Göta kanal
Södra: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län
Västra: Hallands, Göteborgs och Bohus län, Vänern
Lotskaptenexpeditionerna i de sex distrikten fanns i Luleå, Gävle, Stockholm, Kalmar, Malmö och Göteborg. Lotslöjtnanten var kaptenens närmaste man. Lotslöjtnanten i Visby hade särskilda befogenheter. Fyrmästare fanns på de största fyrplatserna, fyrvaktare vid de mindre, överlotsar vid större lotsplatser, lotsförman vid mindre och uppsyningsman vid livräddningsstationerna. Dessutom fanns inom lotsstaten lotsverkets fartyg med befälhavare och besättning och lotsbarnskolor. Lotsskola för utbildning av lotsar fanns i Arholma (Norrtälje) 1878-1884 (Arkivregister för Stockholms län).
Lotsbarnskolor inrättades från 1845 för lotsbarn som inte kunde gå i vanlig folkskola. Från 1872 sorterade de under lotsstyrelsen, som avlönade lärarna, men de övertogs 1918 av Skolöverstyrelsen. Statligt bidrag utgick till lärare som höll skola med lotsbarnen i deras hem. 1910 fanns 27 lotsbarnskolor. Fortfarande på 1930-talet fanns ett 20-tal, men då inackorderingsbidrag infördes under 1920-talet började de upphöra. Lotsbarnskolan på Vinga utanför Göteborg har efterlämnat betygsliggare i Styrsö kommuns arkiv till 1941.
Instruktioner för lotsverket utfärdades i SFS 1914:442, 1921:875, 1923:404; 1955:673 är instruktion för Sjöfartsstyrelsen, där § 15 handlar om lotsdistrikt. Det centrala verket Sjöfartsstyrelsen bildades 1956 genom sammanslagning av Lotsstyrelsen och Sjökarteverket. Chef för lotsdistrikt var då lotsdirektör. 1969 års instruktion för Sjöfartsverket ändrades genom 1970:151, och då blev lotsdistrikten fem, och enligt 1982:441 blev de fyra. 1988 ersattes lotsdistrikten av tolv sjötrafikområden.
Källa: Riksarkivet
